Läs tidigare delar del 1 del 2 del 3 del 4 del 5

Ja, tyvärr är detta sista delen. Men flera säsonger kommer komma men under andra namn. Nästa säsong kommer heta När jag ser hennes ögon. :)

Sakta travade jag och Stormy mot stupet. Stupet var en kant av berget och nedan för låg Joshs bana.

Stormy gnäggade oroligt när jag satt av, eftersom han kände att något var pågång.

-Tack Stormy, för att du fick mig att älska hästar igen.

-Gör det inte Stacy, sa Stormy som nu hade tagit sig in i mina tankar.

-Hejdå. Jag daskade till på honom baken och han galopperade iväg.

Adjö Stormy, du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Sakta klev jag ut på kanten. Nedanför mig fanns inga ryttare. Jag blundade, redo att hoppa.

Precis när jag skulle ta språnget så:

-Stacy, Stopp! Justins röst ekade.

Jag kollade bakåt. Justin satt på Stormy. Jag kände hur jag vinglade till.

Jag föll. Jag gjorde mig redo för smällen. Men det kom ingen smäll. Jag öppnade ögonen.

Justin hade fått tag i mina händer och hissade sakta upp mig.

Sen vet jag inte vad som hände. Plötsligt stod jag i hans famn och grät. Grät för att jag nästan dött, grät för att mina föräldrar var döda men mest grät jag för jag hade överlevt.

Jag berättade allt. Om min kärlek till Stormy, Om skuldkänslorna och om min känsla.

-Vilken känsla?

Det kunde jag inte svara på. Justin väntade inte helller på något svar. Han tryckte sina läppar mot mina och.....

Nu tror väl du att jag gjorde något sådär coolt som att kyssa tillbaka. Nä,vet du vad jag gjorde?

Jag svimmade.

                                                  

         3 månader senare

Jag hade vaknat upp på sjukhuset några timmar senare. De hade undersökt mig och de hade kunnat framställa att jag hade stora skuldkänslor. Justin hade hållt min hand hela tiden. När jag vaknade log han mot mig och jag log tillbaka. Nu 3 månader senare, red vi ihop varje dag. Vi hade blivit ett par. Yttligare en medlem i vårt gäng hade tillkommit. Max, min dalmatinervalp. På kvällarna, så umgås bara Stormy,Max och jag. Vi brukar rida och bada. Stormy brukar prata med mig, och jag kanske är onomarl men det bryr jag mig inte om. bara jag är lycklig.

En dag, när jag och Justin var på picknick så frågade han om känslan jag berättat att jag hade.

-Den känslan, det var känslan att falla.

                                                  

             Hästcitat

Hästar är de vingar vi saknar.

Hästar är som luft, utan de kan vi inte leva.

Om människan var menad att gå skulle gud gett oss 4 ben ben. Istället gav han oss 2, 1 att ha om varje sida på hästen.

Hästar springer med sina lungor, fortsätter med sitt hjärta och vinner med sin personlighet.

                                                  

      Min bön till dig

Jag vet att jag kan vara sur men ändå så finns du där för mig i bårde skur och dur.

Jag vet att jag kan vara en pina men du kan ändå få mig att flina.

Även om mina tankar drars ner i dyn så kan du få mig att flyga högt upp i skyn.

Varje gång jag blundar så är jag rädd att stunden som gör att vi skiljs åt ska komma.

Men du kommer alltid stå vid min sida och vad ger jag dig?

Jo en plats i mitt hjärta finns föralltid resaverad för dig.   

Läs tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4

Jag stirrade länge efter henne. Vad menade hon? krafter?

Jag red iväg till Moorlandstallet där Justin väntade. Han kom imot mig direkt. May sprang fram och tog Stromy.

När Justin kom fram till mig fick jag en gigantisk kram. Jag kramade tillbaka. Jag hade faktiskt saknat honom.

Efter det kom Thomas fram och gav mig en björnkram.

-Vi har saknat dig,Fast mest Justin skrattade Thomas fram.

Jag såg hur Justin blev röd om kinderna.

-JUSTIN!

En gäll stämma ekade över hela stallet.

-Sandy mumlade Thomas, märkbart på dåligt humör.

En flicka i min ålder kom rusande imot oss. Hon hade svart hår uppsatt en klämma. Hon hade sminkat sig. Hennes bruna ögon var riktade mot Justin.

-Åh Justin, min lilla sockertopp var har du varit? Vi ska ju rida ut!

Hon kollade på mig.

-Vem är det här då? Ah, en skötare. Gör min häst klar för en uteritt. Snabbt!

-Glöm det sa jag kyligt.

-Eh, Sandy det här är ingen skötare. Det är min bästa vän Stacy. Jag såg att Justin var besvärad.

Den blicken hon gav mig skulle kunnat smälta is.

-Och Sandy, jag hade glömt att vi skulle rida ut så jag bestämmde en uteritt med Stacy.

-DU GJORDE VAD! Hon var rasande!

Jag ville rädda Justin så jag sa:

-Vi tre kan rida ut tillsamans, och gav Justin en varm blick.

-Bra ide!

Så det blev så. Vi tre. Jag försökte vara snäll mot Sandy men hon gjorde det svårt för mig.

Hon var verkligen ingen duktig ryttare.

Tillslut kunde jag inte hålla tyst när hon sparkade gamle Sigge i sidorna.

-Om trycker lite lätt med hälarna och slutar rycka honom i munnen så slutar han dra upp huvudet.

-Tycker du jag rider dåligt!

-Du är ju en nybörjare, du kommer säkert bli duktig om du.

-DU SKA INTE SÄGA NÅGONTING! DIN FÖRÄLDRARLÖSA UNGE!

Hon hade lika gärna gett mig en örfil, det varit bättre.

Justin som varit för snäll för att säga något tittade på mig med plågad blick.

-Jag lämnar väl drömparet ifred då, Väste jag självsäkert.

Midnight satte självmant fart.

Jag hade aldrig berättat hela sanningen för någon om bilkrashen. Utom Justin. Och han hade svikit mig.

Vi hade krockat med en hästtransport. Jag hade hoppat ut för att hjälpa hästen. Så fort jag hade tagit ut den så kom explosionen. Bara jag och hästen överlevde.

Några röster väckte mig ur mina tankar. Jag var bakom några buskar.

-Stacy! Justins oroliga röst ekade.

-Äh, låt hon vara.

-Du säger inget! Han röt henne. Jag hade aldrig hört honom innan.

-Det var ditt fel.Jag har ju berättat om hennes sorg. Och nu kommer du och strör salt i såren.

-Skrik inte åt mig! Hon grät.

Jag såg dem. Justin hade tagit Sandy i hans famn och nu stod de och kramades. Jag kände en vrede bubbla upp.

Varför gjorde jag det? Jag borde vara glad för Justins skull. Han skulle lycklig.

Stormy trampade oroligt bakom mig.

Jag satt upp och travade iväg.

Jag visste vad jag var tvungen att göra.

Och jag hatade mig själv för det.

Läs tidigare delar! Del 1 Del 2 Del 3

Justin. Min gamla barndomsvän. Vi hade lekt i stallen sen jag kunde gå. Han hade lärt mig rida. Vi hade inte setts på två år. Justin med det snälla leendet och vackra ögon. Ända sen han var liten hade han haft en vit strimma i det svarta håret. Jag skrev ett snabbt ok och skickade iväg det. Jag manande på Midnight.

-Kom Stormy, Sa jag. Stormy? Hade jag redan gett honom ett smeknamn? Jag får inte fästa mig vid honom. Hästar är små kräk!

Men jag fick så dåligt samvete att jag klämde fram ett förlåt till honom och klappade honom på halsen.

När jag närmade mig Moorlandstallet så red förbi det. Istället red jag till min mormor som bor precis bredvid.

-Jaså du rider igen, ropade hon när hon fick syn på mig.

-Nej, Svarade jag.

-Tränsa av hästen och sätt dig här. Jag tog snabbt av honom grejerna. Jag kollade på bergsväggen som finns där.

Jag såg mig själv! Inte som i en spegel utan som om jag vore någon annan.

En flicka med havsblå ögon, gyllene hår och slank kropp stirrade tillbaka.

Höll jag på att bli galen!?

Jag satte mig ner bredvid min mormor. Vi pratade lite om allt möjligt.

-Nu måste ge mig av Mormor, Jag ska träffa Justin.

Jag satt upp på Stormy och skulle precis rida iväg när min mormor sa:

-Du håller inte på att bli galen, Stacy.

-Tvärtom, Du håller på att få krafter, sa hon och gick in i huset.

Läs de andra delarna först Del 1 Del 2

Hästen framför mig var ädel och hade styrka. Den svarta manen yrde när han skakade på huvudet.

-Han heter Stormrider. Han har blivit försummad, hans förra flicka dog och sen dess har han bara gått i hagen.

-Förvänta dig inte att jag ska få ordning på honom.

-Tränsa honom!

Det var den tonen som visade att hon inte tänkte tolerera att på att bli ifrågasagd. Suckande lydde jag. Jag fick ta på mig mina splitternya stallkläder som Carin hade köpt till mig. Jag älskade dem, men det sa jag naturligtvis inte.

Väl framme i paddocken tvekade jag inte. Jag satte mig smidigt i sadeln. Genast stegrade Stormrider. Berred var jag och inom en stund lugnade han ner sig. Han var villig att göra allt jag ville.

-Jag tar med honom på en liten uteritt.

Genast såg Carin nöjd, så jag tilltalade:

-Bara för att se vilken flicka som passar honom, om han behöver en lugn ryttare.

Carin suckade och jag begav mig av. När jag kom ut ur fiskebyn så släppte jag tyglarna och manade på honom. Han sprang fort som ögat. Han hoppade över varenda hinder jag bad honom om. Så småningom kom vi fram till stupet, där Tyra har sin terrängbana. Jag tvärnitade. Under hela ridturen hade jag hade jag haft ett brett leende. Jag klappade Midnight på halsen.

-Du ska göra en annan flicka glad, jag har slutat med ridning, viskade jag.

-Har du verkligen det eller vill du tror det?

-Stromrider! Flämtade jag.

Jag hade hört en stark röst i mitt huvud. Genast hade jag vetat att det var Stormrider.

PLING!

Min telefon hade fått ett SMS och förtrollningen var bruten.

Ska vi ses? Kram Justin.

Justin? Viskade jag.

Carin stod framför mig och log.

-Jag har hittat en häst till dig.

-Nej tack.

-Eh, Jo tack.

-Hör du dåligt eller!?

Det var inte menningen att låta så arg, men faktum var att alla försökte få mig att rida igen.

-Du kan väl kolla på han åtminstonde?

Jag suckade och började gå mot stallet. Framför mig stod världens vackraste häst.

Jag drog nervöst fingrarna genom håret, en vana jag fått det senaste året

Jag blundade, såg kraschen.

Det hade varit en helt vanlig dag. Vi hade gått uppt tidigt för att åka på utflykt. Helt plötsligt hade allt gått åt skogen.

Det hade blivit en bilkkrock och jag hade varit först ut ur bilen. Efter det hade en explosion ägt rum.

Stacy!

Carins röst väckte mig ur mina tankar.

Jag suckade, rete mig upp och började gå mot stallet jag bodde i.

Usch, hästar jag hatade dem. Det var dem som var orsaken till allt elände.

-Stacy!

Jag tittade upp.

Framför mig stod Carin med ett brett leende.

Hej!

Idag är jag ute letar efter bra platser till känslan av att falla (jag är sjuk).

Om ni är intresserade av att vara med så skicka gärna in till ms.cool@live.se.

Ps. Omröstningen jag gjorde visade att ni vill hels att jag skriver historier. och så blev det ingen bild eftersom det är onsdag.