Vart tog all logik vägen!    

Snälla tala om det för mig!

Om hemsidan ser lite konstig ut så är det för att jag håller på att göra om den.

PS. Inlägg kommer idag!

Varför?

Jag som behövde ta bilder! Jag och min kompis såg denna i onsdags och trodde att Jorvik skulle komma men...

Läs tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4

Jag stirrade länge efter henne. Vad menade hon? krafter?

Jag red iväg till Moorlandstallet där Justin väntade. Han kom imot mig direkt. May sprang fram och tog Stromy.

När Justin kom fram till mig fick jag en gigantisk kram. Jag kramade tillbaka. Jag hade faktiskt saknat honom.

Efter det kom Thomas fram och gav mig en björnkram.

-Vi har saknat dig,Fast mest Justin skrattade Thomas fram.

Jag såg hur Justin blev röd om kinderna.

-JUSTIN!

En gäll stämma ekade över hela stallet.

-Sandy mumlade Thomas, märkbart på dåligt humör.

En flicka i min ålder kom rusande imot oss. Hon hade svart hår uppsatt en klämma. Hon hade sminkat sig. Hennes bruna ögon var riktade mot Justin.

-Åh Justin, min lilla sockertopp var har du varit? Vi ska ju rida ut!

Hon kollade på mig.

-Vem är det här då? Ah, en skötare. Gör min häst klar för en uteritt. Snabbt!

-Glöm det sa jag kyligt.

-Eh, Sandy det här är ingen skötare. Det är min bästa vän Stacy. Jag såg att Justin var besvärad.

Den blicken hon gav mig skulle kunnat smälta is.

-Och Sandy, jag hade glömt att vi skulle rida ut så jag bestämmde en uteritt med Stacy.

-DU GJORDE VAD! Hon var rasande!

Jag ville rädda Justin så jag sa:

-Vi tre kan rida ut tillsamans, och gav Justin en varm blick.

-Bra ide!

Så det blev så. Vi tre. Jag försökte vara snäll mot Sandy men hon gjorde det svårt för mig.

Hon var verkligen ingen duktig ryttare.

Tillslut kunde jag inte hålla tyst när hon sparkade gamle Sigge i sidorna.

-Om trycker lite lätt med hälarna och slutar rycka honom i munnen så slutar han dra upp huvudet.

-Tycker du jag rider dåligt!

-Du är ju en nybörjare, du kommer säkert bli duktig om du.

-DU SKA INTE SÄGA NÅGONTING! DIN FÖRÄLDRARLÖSA UNGE!

Hon hade lika gärna gett mig en örfil, det varit bättre.

Justin som varit för snäll för att säga något tittade på mig med plågad blick.

-Jag lämnar väl drömparet ifred då, Väste jag självsäkert.

Midnight satte självmant fart.

Jag hade aldrig berättat hela sanningen för någon om bilkrashen. Utom Justin. Och han hade svikit mig.

Vi hade krockat med en hästtransport. Jag hade hoppat ut för att hjälpa hästen. Så fort jag hade tagit ut den så kom explosionen. Bara jag och hästen överlevde.

Några röster väckte mig ur mina tankar. Jag var bakom några buskar.

-Stacy! Justins oroliga röst ekade.

-Äh, låt hon vara.

-Du säger inget! Han röt henne. Jag hade aldrig hört honom innan.

-Det var ditt fel.Jag har ju berättat om hennes sorg. Och nu kommer du och strör salt i såren.

-Skrik inte åt mig! Hon grät.

Jag såg dem. Justin hade tagit Sandy i hans famn och nu stod de och kramades. Jag kände en vrede bubbla upp.

Varför gjorde jag det? Jag borde vara glad för Justins skull. Han skulle lycklig.

Stormy trampade oroligt bakom mig.

Jag satt upp och travade iväg.

Jag visste vad jag var tvungen att göra.

Och jag hatade mig själv för det.

Idag longerade vi lite och väntade på att någon rolig skulle logga in.

Det gick inte så bra eftersom ingen rolig kom och så då gick vi ner till havet.

Mot havet.

Efter det åkte vi till hans lillbrorsa och så tog vi hand lite om honom.

För första gången tog vi hand om honom.

Vi säger välkommen till MidnightShadow!!

Vi tvättade honom vilket han älskade.

Nu har jag bestämt mig!

När jag får råd ska jag döpa om midnightdancer till Midnightstorm och kalla honom för Stormy.

Sorry för dålig bloggning! Jag har inte haft tid att blogga eller att spela SSO!

Det kan komma upp ett till inlägg idag!

Puss, min kära läsare  

Eftersom jag kommer bli soulrider i framtiden så kommer jag få krafter ju. Jag tror jag har hittat en av dem.

Att gå igenom saker som träd, grävmaskiner och byggnader.   

Läs tidigare delar! Del 1 Del 2 Del 3

Justin. Min gamla barndomsvän. Vi hade lekt i stallen sen jag kunde gå. Han hade lärt mig rida. Vi hade inte setts på två år. Justin med det snälla leendet och vackra ögon. Ända sen han var liten hade han haft en vit strimma i det svarta håret. Jag skrev ett snabbt ok och skickade iväg det. Jag manande på Midnight.

-Kom Stormy, Sa jag. Stormy? Hade jag redan gett honom ett smeknamn? Jag får inte fästa mig vid honom. Hästar är små kräk!

Men jag fick så dåligt samvete att jag klämde fram ett förlåt till honom och klappade honom på halsen.

När jag närmade mig Moorlandstallet så red förbi det. Istället red jag till min mormor som bor precis bredvid.

-Jaså du rider igen, ropade hon när hon fick syn på mig.

-Nej, Svarade jag.

-Tränsa av hästen och sätt dig här. Jag tog snabbt av honom grejerna. Jag kollade på bergsväggen som finns där.

Jag såg mig själv! Inte som i en spegel utan som om jag vore någon annan.

En flicka med havsblå ögon, gyllene hår och slank kropp stirrade tillbaka.

Höll jag på att bli galen!?

Jag satte mig ner bredvid min mormor. Vi pratade lite om allt möjligt.

-Nu måste ge mig av Mormor, Jag ska träffa Justin.

Jag satt upp på Stormy och skulle precis rida iväg när min mormor sa:

-Du håller inte på att bli galen, Stacy.

-Tvärtom, Du håller på att få krafter, sa hon och gick in i huset.