Läs tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4

Jag stirrade länge efter henne. Vad menade hon? krafter?

Jag red iväg till Moorlandstallet där Justin väntade. Han kom imot mig direkt. May sprang fram och tog Stromy.

När Justin kom fram till mig fick jag en gigantisk kram. Jag kramade tillbaka. Jag hade faktiskt saknat honom.

Efter det kom Thomas fram och gav mig en björnkram.

-Vi har saknat dig,Fast mest Justin skrattade Thomas fram.

Jag såg hur Justin blev röd om kinderna.

-JUSTIN!

En gäll stämma ekade över hela stallet.

-Sandy mumlade Thomas, märkbart på dåligt humör.

En flicka i min ålder kom rusande imot oss. Hon hade svart hår uppsatt en klämma. Hon hade sminkat sig. Hennes bruna ögon var riktade mot Justin.

-Åh Justin, min lilla sockertopp var har du varit? Vi ska ju rida ut!

Hon kollade på mig.

-Vem är det här då? Ah, en skötare. Gör min häst klar för en uteritt. Snabbt!

-Glöm det sa jag kyligt.

-Eh, Sandy det här är ingen skötare. Det är min bästa vän Stacy. Jag såg att Justin var besvärad.

Den blicken hon gav mig skulle kunnat smälta is.

-Och Sandy, jag hade glömt att vi skulle rida ut så jag bestämmde en uteritt med Stacy.

-DU GJORDE VAD! Hon var rasande!

Jag ville rädda Justin så jag sa:

-Vi tre kan rida ut tillsamans, och gav Justin en varm blick.

-Bra ide!

Så det blev så. Vi tre. Jag försökte vara snäll mot Sandy men hon gjorde det svårt för mig.

Hon var verkligen ingen duktig ryttare.

Tillslut kunde jag inte hålla tyst när hon sparkade gamle Sigge i sidorna.

-Om trycker lite lätt med hälarna och slutar rycka honom i munnen så slutar han dra upp huvudet.

-Tycker du jag rider dåligt!

-Du är ju en nybörjare, du kommer säkert bli duktig om du.

-DU SKA INTE SÄGA NÅGONTING! DIN FÖRÄLDRARLÖSA UNGE!

Hon hade lika gärna gett mig en örfil, det varit bättre.

Justin som varit för snäll för att säga något tittade på mig med plågad blick.

-Jag lämnar väl drömparet ifred då, Väste jag självsäkert.

Midnight satte självmant fart.

Jag hade aldrig berättat hela sanningen för någon om bilkrashen. Utom Justin. Och han hade svikit mig.

Vi hade krockat med en hästtransport. Jag hade hoppat ut för att hjälpa hästen. Så fort jag hade tagit ut den så kom explosionen. Bara jag och hästen överlevde.

Några röster väckte mig ur mina tankar. Jag var bakom några buskar.

-Stacy! Justins oroliga röst ekade.

-Äh, låt hon vara.

-Du säger inget! Han röt henne. Jag hade aldrig hört honom innan.

-Det var ditt fel.Jag har ju berättat om hennes sorg. Och nu kommer du och strör salt i såren.

-Skrik inte åt mig! Hon grät.

Jag såg dem. Justin hade tagit Sandy i hans famn och nu stod de och kramades. Jag kände en vrede bubbla upp.

Varför gjorde jag det? Jag borde vara glad för Justins skull. Han skulle lycklig.

Stormy trampade oroligt bakom mig.

Jag satt upp och travade iväg.

Jag visste vad jag var tvungen att göra.

Och jag hatade mig själv för det.