Hejsan!

Kanske kommer tillbaka. Ska åtminstonde ändra lite på bloggen. Aja, vi får se...

Kanske

I flera dagar har jag tänkt på det och nu har jag bestämt mig. Jag ska ta en paus. Anledningen är bla. brist på ideer och ett lågt antal läsare. Jag kanske börjar blogga igen.

Istället ska jag börja blogga om sims! Jag ägnar mer tid åt sims än åt sso. Men jag kommer alltid vara aktiv spelare på sso.

Tack alla som har stöttat mig och så vill jag personligen tacka Maria Moondaughter som har varit min stora hjälte och idol.
 Fortsätt vara så underbar som du är så kommer du komma långt i livet.

Tack kära läsare för att ni har hjälpt mig att hitta mig själv.

Tack för att ni har trott på mig   

Funktioner

1. Hagar

2. leda hästen

3. Longering

4. Föl

5. Simma med hästen

6. Välja personlighet till hästen ochtill avataren

7. Att man kan trilla av

8. Att man kan skjussa omkring folk på hästryggen.

Uppdrag

1. Rädda Justin-uppdragen :D

2. Att ens egna hästar rymmer så man måste tämja de igen.

3. Att man blir en Soulrider

Kläder

1. Converse

2. Långärmade skjortor

3.En jacka där det står Soulrider på bröstet och något coolt tryck på ryggen

Ja det var det.

Vilken är din önskelista?

Vad tycker ni om den nya headern?

"En bild säger mer än tusen ord"

En rörelse! Jag tror jag gör som Björn.. *duns*   Va? Jag svimmade? Snick Snack

Ni har ju ett litet hum om min bakgrund men aldrig har jag någonsin berättat hela min bakgrund......

Jag föddes i en liten stad i norra Australien. Där bodde jag med min familj som bestod av min pappa (Josh Nightdaughter), min mamma (Sophie Nightdaughter) och min syster (Stephanie Nightdaughter). Hela min familj var hästgalna och vi hade en massa hästar. Jag hade en egen liten fux vid namn Starlight. När jag var fem och min syster var åtta så flyttade vi till Frankrike. Givetvis följde hästarna med. Där bodde vi tills jag fyllde 12 år. Sen kom vi till Skåne, Sverige. vi hann bara bo där i ett år, innan en katastrof inträffade. En mystisk brand började i vårt hem och det brann ner till grunden. Vi sålde hästarna och flyttade till Valedale. Mina föräldrar sysslade med en ridskoleverksamhet och jag och Steph jobbade i stallet. När jag var nästan 14 så skulle jag få en ny häst. När vi skulle åka och kolla på en lovande unghingst så hände det ofattbara. Vi krockade med en hästtransport. Som den sanna hästälskare jag är, hoppade jag ur bilen och försökte rädda hästen. När jag fått ut hästen och vände mig om hade min syster tagit sig ut ur bilen och skulle just hjälpa mamma ut när det exploderade. Jag bröt 4 revben, det högra benet och båda armarna. MIn syster hamnade i koma, ända hade hon tur. Alla andra dog samt hästen som de fick avliva på platsen. Jag höll mig ifrån hästarna och slutade rida. Ändå var jag nära dem. Jag fick bo på loftet i Stall Gyllenblad och fick vara stallflicka och ridlärare. Jag "avskydde" det. Ändå kom jag på mig själv en massa gånger med att le åt hästarna och klappa dem. Sedan tog Carin saken i egna händer. Hon anmälde mig till Moorlands ridläger. Jag fick en häst vid namn Stormrider. Sakta men säkert så vann han mitt förtroende.

Idag är jag en stolt ägare till jordens mest fantastiska hästar, MidnightShadow och StormRider. Jag är väldigt kaxig(men inte för mycket) och självsäker. Jag är också rätt hjälpsam och envis. Mina hästar lyder mig blint, på två helt olika sätt. Stormy gör det för att han har de goda egenskaperna och Midnight för att jag har vunnit hans förtroende.

Jag har en rätt annorlunda bakgrund, precis som mina hästar. Man kan säga att jag är utvald.

Vissa kallar mig för Stalltjejen, andra hästviskare.

Du kan kalla mig Stacy Nightdaughter.....

Midnights bakgrund är lik Stormys, fast ännu värre.

Midnight fick bara vara i flocken tills han var 1 år. Som föl var han väldigt tuff och kaxig, helt olik sin bror. När han var drygt 1 år så blev han infångad för att tränas till fälttävlanshäst. Vid 2 års ålder var han knappt van vid att någon satt på honom men fick börja hoppa. Jag vet inte vad som hände på den första hopplektion, bara att han krashade i hindret med ryttare och fick massa rapp med spöt. Han är livrädd att hoppa bana och darrar varje gång vi närmar oss en bom.

Det gick inte heller så bra i dressyren. Han hade ett fantastisk steg och var väldigt duktig när han var koncentrad men han avskydde knopparna. Det ända han var bra på var terrängritt. Men med månader av hård hantering och rapp med spöt så satte även det käppar i hjulet. Tillslut så lämnades han i skogen för att han var "värdelös". När Midnight var 2 och ett halvt så hittades han i Valedaleskogen. Mager, skadad och all hans kämparglöd var borta.Veterinär tillkallades och sakta men säkert kom hans styrka tillbaka. När han nästan var 3 så hittade jag honom.

Som hingst är han väldigt olik sin bror. Hetsig, envis, sprallig och svårriden. Just nu försöker jag börja om hans utbildning. Ibland är han helt omöjlig och bara skenar och stegrar sig. Han har fått tillbaka lusten för terräng och även dressyr. Fast vi kommer aldrig tävla i dressyr. Han är även en naturbegåvning inom galopp. Western är han också rätt duktig på. Jag har vunnit Midnights förtroende och jag är övertygad att han skulle gå igenom eld och vatten för mig. Även om hans bakgrund är mörk så ser hans framtid ljusare ut än hos de flesta hästarna.