Hur kom jag upp hit!? Jag bara loggade in och.....

Här kommer min önskelista!

1. Frihetsdressyr!

2. Longering!

3. Hagar!

4. Att man måste fånga hästen i hagen!

5. Föl!

6. Att man kan rida bakom någon kompis så som man gör med Linda ibland!

7. Galopp!

8. Att Rädda-Justin-uppdraget kommer!

9. Att man kan leda hästen!

1= Tänk om man kunde göra en massa konster med hästen!

2= Så slipper folk bugga!

3= Kom igen! Måste jag förklara det!

4= Då blir det mer som i verkligheten!

5= Ett litet föl som springer bredvid en! Alltså att man väljer färg och kan "stänga av" fölet!

6= Det hade varit fräckt!

7= Jag diggar verkligen galoppsporten! Och inte Baronessan galopp!

8= Ja, jag gillar Justin!

9= Ännu mer verklighetstroget!

Ja det var väl det.

Vilken är din önskelista!?

Läs tidigare delar del 1 del 2 del 3 del 4 del 5

Ja, tyvärr är detta sista delen. Men flera säsonger kommer komma men under andra namn. Nästa säsong kommer heta När jag ser hennes ögon. :)

Sakta travade jag och Stormy mot stupet. Stupet var en kant av berget och nedan för låg Joshs bana.

Stormy gnäggade oroligt när jag satt av, eftersom han kände att något var pågång.

-Tack Stormy, för att du fick mig att älska hästar igen.

-Gör det inte Stacy, sa Stormy som nu hade tagit sig in i mina tankar.

-Hejdå. Jag daskade till på honom baken och han galopperade iväg.

Adjö Stormy, du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Sakta klev jag ut på kanten. Nedanför mig fanns inga ryttare. Jag blundade, redo att hoppa.

Precis när jag skulle ta språnget så:

-Stacy, Stopp! Justins röst ekade.

Jag kollade bakåt. Justin satt på Stormy. Jag kände hur jag vinglade till.

Jag föll. Jag gjorde mig redo för smällen. Men det kom ingen smäll. Jag öppnade ögonen.

Justin hade fått tag i mina händer och hissade sakta upp mig.

Sen vet jag inte vad som hände. Plötsligt stod jag i hans famn och grät. Grät för att jag nästan dött, grät för att mina föräldrar var döda men mest grät jag för jag hade överlevt.

Jag berättade allt. Om min kärlek till Stormy, Om skuldkänslorna och om min känsla.

-Vilken känsla?

Det kunde jag inte svara på. Justin väntade inte helller på något svar. Han tryckte sina läppar mot mina och.....

Nu tror väl du att jag gjorde något sådär coolt som att kyssa tillbaka. Nä,vet du vad jag gjorde?

Jag svimmade.

                                                  

         3 månader senare

Jag hade vaknat upp på sjukhuset några timmar senare. De hade undersökt mig och de hade kunnat framställa att jag hade stora skuldkänslor. Justin hade hållt min hand hela tiden. När jag vaknade log han mot mig och jag log tillbaka. Nu 3 månader senare, red vi ihop varje dag. Vi hade blivit ett par. Yttligare en medlem i vårt gäng hade tillkommit. Max, min dalmatinervalp. På kvällarna, så umgås bara Stormy,Max och jag. Vi brukar rida och bada. Stormy brukar prata med mig, och jag kanske är onomarl men det bryr jag mig inte om. bara jag är lycklig.

En dag, när jag och Justin var på picknick så frågade han om känslan jag berättat att jag hade.

-Den känslan, det var känslan att falla.

                                                  

             Hästcitat

Hästar är de vingar vi saknar.

Hästar är som luft, utan de kan vi inte leva.

Om människan var menad att gå skulle gud gett oss 4 ben ben. Istället gav han oss 2, 1 att ha om varje sida på hästen.

Hästar springer med sina lungor, fortsätter med sitt hjärta och vinner med sin personlighet.

                                                  

      Min bön till dig

Jag vet att jag kan vara sur men ändå så finns du där för mig i bårde skur och dur.

Jag vet att jag kan vara en pina men du kan ändå få mig att flina.

Även om mina tankar drars ner i dyn så kan du få mig att flyga högt upp i skyn.

Varje gång jag blundar så är jag rädd att stunden som gör att vi skiljs åt ska komma.

Men du kommer alltid stå vid min sida och vad ger jag dig?

Jo en plats i mitt hjärta finns föralltid resaverad för dig.   

Vart tog all logik vägen!    

Snälla tala om det för mig!

Om hemsidan ser lite konstig ut så är det för att jag håller på att göra om den.

PS. Inlägg kommer idag!

Varför?

Jag som behövde ta bilder! Jag och min kompis såg denna i onsdags och trodde att Jorvik skulle komma men...

Läs tidigare delar: Del 1 Del 2 Del 3 Del 4

Jag stirrade länge efter henne. Vad menade hon? krafter?

Jag red iväg till Moorlandstallet där Justin väntade. Han kom imot mig direkt. May sprang fram och tog Stromy.

När Justin kom fram till mig fick jag en gigantisk kram. Jag kramade tillbaka. Jag hade faktiskt saknat honom.

Efter det kom Thomas fram och gav mig en björnkram.

-Vi har saknat dig,Fast mest Justin skrattade Thomas fram.

Jag såg hur Justin blev röd om kinderna.

-JUSTIN!

En gäll stämma ekade över hela stallet.

-Sandy mumlade Thomas, märkbart på dåligt humör.

En flicka i min ålder kom rusande imot oss. Hon hade svart hår uppsatt en klämma. Hon hade sminkat sig. Hennes bruna ögon var riktade mot Justin.

-Åh Justin, min lilla sockertopp var har du varit? Vi ska ju rida ut!

Hon kollade på mig.

-Vem är det här då? Ah, en skötare. Gör min häst klar för en uteritt. Snabbt!

-Glöm det sa jag kyligt.

-Eh, Sandy det här är ingen skötare. Det är min bästa vän Stacy. Jag såg att Justin var besvärad.

Den blicken hon gav mig skulle kunnat smälta is.

-Och Sandy, jag hade glömt att vi skulle rida ut så jag bestämmde en uteritt med Stacy.

-DU GJORDE VAD! Hon var rasande!

Jag ville rädda Justin så jag sa:

-Vi tre kan rida ut tillsamans, och gav Justin en varm blick.

-Bra ide!

Så det blev så. Vi tre. Jag försökte vara snäll mot Sandy men hon gjorde det svårt för mig.

Hon var verkligen ingen duktig ryttare.

Tillslut kunde jag inte hålla tyst när hon sparkade gamle Sigge i sidorna.

-Om trycker lite lätt med hälarna och slutar rycka honom i munnen så slutar han dra upp huvudet.

-Tycker du jag rider dåligt!

-Du är ju en nybörjare, du kommer säkert bli duktig om du.

-DU SKA INTE SÄGA NÅGONTING! DIN FÖRÄLDRARLÖSA UNGE!

Hon hade lika gärna gett mig en örfil, det varit bättre.

Justin som varit för snäll för att säga något tittade på mig med plågad blick.

-Jag lämnar väl drömparet ifred då, Väste jag självsäkert.

Midnight satte självmant fart.

Jag hade aldrig berättat hela sanningen för någon om bilkrashen. Utom Justin. Och han hade svikit mig.

Vi hade krockat med en hästtransport. Jag hade hoppat ut för att hjälpa hästen. Så fort jag hade tagit ut den så kom explosionen. Bara jag och hästen överlevde.

Några röster väckte mig ur mina tankar. Jag var bakom några buskar.

-Stacy! Justins oroliga röst ekade.

-Äh, låt hon vara.

-Du säger inget! Han röt henne. Jag hade aldrig hört honom innan.

-Det var ditt fel.Jag har ju berättat om hennes sorg. Och nu kommer du och strör salt i såren.

-Skrik inte åt mig! Hon grät.

Jag såg dem. Justin hade tagit Sandy i hans famn och nu stod de och kramades. Jag kände en vrede bubbla upp.

Varför gjorde jag det? Jag borde vara glad för Justins skull. Han skulle lycklig.

Stormy trampade oroligt bakom mig.

Jag satt upp och travade iväg.

Jag visste vad jag var tvungen att göra.

Och jag hatade mig själv för det.

Idag longerade vi lite och väntade på att någon rolig skulle logga in.

Det gick inte så bra eftersom ingen rolig kom och så då gick vi ner till havet.

Mot havet.

Efter det åkte vi till hans lillbrorsa och så tog vi hand lite om honom.

För första gången tog vi hand om honom.

Vi säger välkommen till MidnightShadow!!

Vi tvättade honom vilket han älskade.

Nu har jag bestämt mig!

När jag får råd ska jag döpa om midnightdancer till Midnightstorm och kalla honom för Stormy.